onsdag 25 maj 2016

FAL-A, i ljust minne bevarad

De eldledare vi följde under målbildsövningen har fått en del omskolning utifrån förändringar i reglementen mm sedan deras värnpliktsutbildning. Några exempel är övergångarna från RT90 till UTM/MGRS och förändring av eldreglering. Denna ominlärning verkar dock ha skett smärtfritt. Däremot var saknaden efter FAL-A stor. Jag själv fick ut FAL-A 1998 när vi fortfarande hade ett försvar med många brigader och jag slogs av hur stor del av tabellerna som rörde artilleri av olika slag; det verkade som att det var en artillerist som författat tabellen. Det är först när jag under senare år börjat läsa gamla artillerireglementen och än mer under pågående utbildning som jag insett fördelarna med detta. På den tiden fanns både ett stort antal skjutande förband och ett flexibelt system för understöd där exempelvis brigadartilleribataljoner kunde få i uppgift att förstärka sidoförband. Det fanns även ett stort antal eldledningsgrupper på olika nivåer. Genom FAL-A säkerställdes att eldledningsorgan och skjutande förband inte hade samma anropssignaler. Det var även så att artillerichefer på brigad och bataljon hade en egen anropssignal. Dagens FAA (Fasta anropssignaler för armén) från 2013 som ersatt FAL-A är inte alls lika artilleritung och i vissa fall kommer man att bli tvungen att använda identifieringsbeteckning (fyrställig anropssignal) för att särskilja olika förband som samverkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar