onsdag 6 december 2017

... militärpolispluton

Ett hemvärnsinsatskompani kan aldrig lösa samma uppgifter som ett militärpolisförband. Däremot så kan båda förbanden ha så pass likartade uppgifter att det kan vara lärorikt att se hur man organiserar ledningen inom en militärpolispluton. Jag har i huvudsak utgått ifrån detta reglemente från 1985.

Militärpolistjänst inom försvarsmakten (1985)
"MP-förbandens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom försvarsmakten. [...] MP-kompani upprättar i regel tre MP-stationer varifrån verksamheten planeras och leds. Varje MP-station betjänas i regel av en MP-pluton. [...] MP-tjänsten löses främst genom fast och rörlig övervakning inom tilldelat område." (Ur kap. 2 Militärpolisförband.)

"Vid MP-pluton leds militärpolistjänsten inom tilldelat område i regel från en militärpolisstation (MP-station). Ledning på fältet utövas i regel av gruppchefer och patrullchefer. Vid insats av större styrkor leder plutonchefen verksamheten. På MP-station leds den löpande verksamheten av ett vakthavande befäl (VB). Som VB kan MP-plutonchef, MP-plutonchefs ställföreträdare eller lämplig MP-gruppchef tjänstgöra." (Ur kap 3. Ledning och stationstjänst: Grunder)

Exempel på utnyttjande av byggnad för MP-station

"På MP-station fördelas arbetet mellan
- vakthavande befäl (VB),
- 1. expeditionsvakt,
- 2. expeditionsvakt samt
- post vid MP-stationen.

Vakthavande befäl (VB) leder den löpande MP-verksamheten. VB ska
- vara väl insatt i läget,
- ge order till och leda MP-patruller på fältet,
- kontrollera MP-patrull före utgående,
- ta emot avrapportering efter genomfört uppdrag,
- kontrollera rapporter och vid behov beordra komplettering,
- övervaka expeditionstjänsten vid MP-stationen,
- känna till var MP-plutonchefen finns
- vara omedelbart anträffbart samt
- leda överlämningen vid byte av stationsgrupp.

Vakthavande befäl (VB) kontrollerar därutöver
- bevakningen av MP-stationen och förläggningen,
- den inre tjänsten på MP-stationen (städning, kontroll av materiel, personlig puts),
- utspisningen i samråd med trossgruppchefen samt
- arrestantbevakningen.

Vakthavande befäl (VB) fattar när så behövs beslut om ändring av antalet tjänstgörande vid MP-station.

1. expeditionsvakt ska
- ta emot och sända meddelanden på telefon och radio.
- föra dagbok samt
- handha pärm 1, 2 och 3 B.

2. expeditionsvakt ska
- ta emot besök och lämna upplysningar,
- ta emot anmälan,
- föra lägeskartor (taktiskt-, undsäk-, lufor-),
- utföra expeditionsgöromål, t ex maskinskrivning m m,
- hålla anslagstavlor för MP-plutonens information aktuella,
- lämna ut och återta materiel samt
- handha pärm 3a, 4, 5, 6, 7 och 8.

Post vid MP-station ska
- bevaka MP-stationen,
- hänvisa besökande samt
- när så behövs tjänstgöra som ABC-varnare." (Ur kap. 3 Ledning och stationstjänst: Tjänsten på MP-station)

MP-plutonen hade 1985 följande organisation:

MP-plutonchef
Ställföreträdande MP-plutonchef
1. Stationsgrupp (3)
2. Stationsgrupp (3)
3. Stationsgrupp (3)
1. MP-grupp (8)
2. MP-grupp (8)
3. MP-grupp (8)
4. MP-grupp (8)
Trossgrupp (6)

Så här kunde en tjänsgöringsjournal för de tre stationsgrupperna, som skötte tjänsten på MP-station, se ut:

Tjänstgöringsjournal
Jag menar att detta är en bra lösning för ledning av ett hemvärnsinsatskompani som löser uppgiften att bevaka ett antal skyddsobjekt under längre tid. Det finns tre avlösningar och respektive avlösning tjänstgör omkring sex timmar. Om vi översätter den tjänstgörande personalen i en avlösning till hemvärnets befattningar består en avlösning av:
- VB
- Signalist
- Stabsasistent
- Vakt

Jämför vi med ledningen för ett hemvärnsinsatskompani så finns inte exakt det antalet men det är inget problem att göra en sådan indelning. Här är ett exempel:






Avlösning 1:
Stf kompanichef
Stab/sb-gruppchef
Signalist
MC-ordonnans

Avlösning 2:
Stabsbefäl
Stf stab/sb-gruppchef
Stabsassistent
MC-ordonnans

Avlösning 3:
Stabsbefäl
Stabsassistent
Signalist
MC-ordonnans

En sådan avlösning kan, liksom en MP-stationsgrupp, leda den löpande verksamheten inom kompaniet. Med tre avlösningar får kompaniet en mycket god uthållighet i ledningsförmågan.

Hemvärnskompanistab med endast en avlösning i tjänst


Övrig personal tjänstgör dagtid och löser då uppgifter enligt befattningsbeskrivning:
Kompanichef
Kvartermästare
Underhållsbefäl
Hundbefäl
Stab/trosstroppchef
MC-ordonnans


Hemvärnskompanistab med tjänstgörande avlösning och vaktfri personal

Ytterligare en del där det finns likheter är pikét. MP-patrull som avdelas med särskilt hög beredskap benämns pikét. Pikét ska uppehålla sig vid MP-station. I regel avdelas även reserv-pikét. Motsvarigheten för hemvärnsinsatskompaniet är en larm-pluton (-halvpluton).

I ett senare reglemente från 1999 finns en mer aktuell beskrivning av MP-förband men utan samma detaljerade beskrivning av tjänsten på MP-station.

Kavallerireglemente Militärpoliskompani (1999)
Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton

tisdag 5 december 2017

Hemvärnsinsatskompaniet som ...

Innan min omskolning till granatkastarsoldat var jag under många år placerad i kompaniledningen för insatskompani, både som signalist och stab-/sambandsgruppchef. Under de åren funderade jag mycket över hur man kan dela in kompaniledningen vid olika uppgifter och typer av insatser. Min bild är att man inom armén varit ganska bunden till de olika förbandsklossarna medan jag med min bakgrund i Flottan haft lättare att tänka utanför klossen. På ett örlogsfartyg är det inte så att varje besättningsman har endast en uppgift utan i stridsinstruktionsboken framgår vad man ska göra vid olika beredskapsgrader/fördelningar. Sjömän med mitt skeppsnummer på hydrofonbojfartyg skulle exempelvis vara hydrofonist, ytövervakare, utkik, rorgängare, rökdykare, kulspruteskytt, dra telefontråd vid krigsförtöjningsplats samt ansvara för ordningen på däck (och putsa befälstecknet). Med en sådan inställning finns otaliga möjligheter att organisera personalen i ett hemvärnsinsatskompani. Frågan är bara hur kompanichefen vill ha det. Jag tänker nu i några blogginlägg ge exempel på detta och jag kommer att hämta inspiration från andra förbandstyper med likartade uppgifter.

För att lätta upp presentationen har jag illustrerat kompaniet med ett kompani legosoldater. I det här inledande inlägget går jag igenom kompaniet och de förbandsklossar som ingår.

Hemvärnsinsatskompaniet

Det ligger ingen baktanke eller värdering bakom att det blev den onda sidan som fick illustrera kompaniet utan det är endast en följd av vad som fanns tillgängligt i tillräckligt volym. Det här kompaniet består av chefsgrupp med stab, tre plutoner samt stabs och trosstropp(+).

1. pluton (bandvagn)

2. pluton (hjul)

3. pluton (hjul)
Stab- och trosstropp (+)

Insatsplutonerna består av en plutonstab (chefsgrupp) samt fyra grupper.

Chefsgrupp insatspluton
Chefsgruppen består av plutonchef, ställföreträdare, två signalister, två hundförare och en bilförare (ingen bilförare vid bandvagnspluton).

Insatsgrupp (hjul)
 Plutonen har tre insatsgrupper med åtta soldater och normalt en kulspruta i varje grupp.
 
Insatsgrupp (bandvagn)
Insatsgrupp bandvagn har utöver soldaterna en bandvagnsförare (från bilkåren).

Understödsgrupp
Plutonen har även en understödsgrupp med två granatgevär.

Den del av kompaniet som jag främst intresserat mig för är kompaniledningen med chefsgrupp, stab, stab- och trosstropp samt, i detta exempel, en eldledningsgrupp.

Chefsgrupp, stab samt stab-/trosstroppchef
Hemvärnsinsatskompaniet har en relativt stor stab. På bilden syns kompanichef, ställföreträdare, två stabsbefäl (stridslednings-/samverkansbefäl), kvartermästare, underhållsbefäl, hundbefäl samt chefen för stabs- och trosstroppen. Enligt befattningsbeskrivningarna har de i första hand följande uppgifter (vid insats):

Stabsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och samverkan med civila myndigheter
     • Stridsledning
     • Orderarbete
Kvartermästare (OR6: 1. sergeant -> fanjunkare):
     • Underlag och förslag till orderpunkterna logistik och personaltjänst
     • Materieltjänsten
     • Personaladministration och underlag till organisatoriska förändringar
     • Kontroll av vapenförvaring och vård
Underhållsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och ledning av underhållstjänst
Hundbefäl (OR4: korpral):
     • Lägesorientering
     • Genomförande av statuskontroll
     • Att följa upp, värdera, rapportera och dokumentera hundekipagens stridsvärde
Chef st/trto (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och genomförande
     • Vård, kontroll och befintlighet
     • Försvar av grupperingsplats.

Stabs- och sambandsgrupp
 Kompaniets största grupp är stabs- och sambandsgruppen. Gruppen består av gruppchef, ställföreträdare, två stabsassistenter, två signalister samt fyra motorcykelordonnanser. Tillsammans med föregående klossar är ledning med ledningsstöd 18 man stark!

Sjukvårdsgrupp
Sjukvårdsgruppen består av gruppchef (hv), ställföreträdare (friv), sjuksköterska, tre hemvärnssjukvådare samt två hemvärnssjukvårdare/bilförare. Gruppchefen ska ansvara för att planlägga och leda sjukvårdstjänsten, för rapporteringen, för kompletteringen av sjukvårdsförnödenheter samt för upprättande och brytande av grupperingsplats. Sjuksköterskan ansvarar för samordning av sjukvårdsinsatser, identifiering och bedömning av vårdbehov och vårdnivå, vård under förflyttning samt daglig sjukvård. Som jag läser befattningsbeskrivningen är det även sjuksköterskan som ska leda och fördela arbetet vid större skadeutfall.

Kokgrupp
Kokgruppen består av en kokgruppchef (hv) samt fyra kockar.

Packgrupp
Packgruppen består av en packgruppchef (hv) samt tre lastbilsförare och två förare/mekaniker.

Eldledningsgrupp

Eldledningsgrupperna ingår organisatorisk i hemvärnets granatkastarplutoner men fördelas vid insats normalt till ett insatskompani. Gruppen består av eldledningsgruppchef, ställföreträdare, två eldledningsbiträden samt två eldledningssignalister.

Något som återkommer i alla befattningsbeskrivningar är följande nyckelformulering:
"Löser i övrigt inom förbandet förekommande uppgifter och enligt chefs bestämmande."
I kommande inlägg kommer jag att ge exempel på hur hela, eller delar av, kompaniet kan delas in för att lösa uppgifter som motsvarar en annan förbandstyp.

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton

fredag 6 oktober 2017

Aurora 17 - miljöpartistisk försvarspolitik i praktiken

Inför Aurora dominerades nyhetsrapporteringen av kritik mot övningen. Enskilda miljöpartister har varit delaktiga i protesterna och den interna debatten har även synts i offentligheten:
Motståndet mot Aurora infiltrerat av kommunister (Rasmus Ling, MP)

Faktum är dock att den miljöpartistiska regeringen satsat mer pengar på försvaret och framförallt gett försvaret en tydlig inriktning där det nationella försvaret åter blivit grunden. Med återinförd plikt finns det nu förutsättningar för att bemanna, och öva, krigsförbanden. Skillnaden mot under den borgerliga regeringen är tydlig. Själv avslutar jag mina inlägg från årets försvarsmaktsövning med att konstatera att jag är glad, och stolt, över att på detta sätt ha fått vara med om att förverkliga miljöpartiets försvarspolitik.

torsdag 5 oktober 2017

Aurora 17 - grader i hemvärnet

Gradbeteckning för dagen
Min militära karriär har varit intressant, men mer krokig än rak. Grundutbildningen i Flottan var drygt 17 månader och under den var det klart och tydligt när man blev korpral respektive furir, om man skötte sig, och när utbildningen var avslutad så muckade man som sergeant. När jag gick med i hemvärnet i Umeå 1995 var det alltså den graden jag hade med mig. Det var en ovanlig grad i dåtidens hemvärn genom att armén inte utbildade så många PB-värnpliktiga och hemvärnet inte utbildade några sergeanter alls. Jag blev plutonchef 1997 och gick en plutonchefskurs 1998. Utbildningen var två veckor och med den kunde man ta ett raskt kliv i graderna från furir till fänrik. Då detta var betydligt kortare än utbildning för YO/Fk, RO/Fk eller Vpl/Fk kallades sådana hemvärnsplutonchefer gemenligen för pappersfänrikar. Jag borde alltså blivit befordrad till fänrik efter den kursen men jag fick inget sådant besked. När många hemvärnsmän slutade under slutet av 90-talet var fänrik en vanlig grad på hemvärnsövningar då de som var befäl deltog i högre utsträckning. Jag trivdes därför bra med sergeantsgraden och då ingen som sa åt mig att byta gradbeteckningar fick de sitta kvar.

När vi flyttade till Dalarna blev jag först signalist i en insatspluton och sedan gick jag tillbaka till det marina hemvärnet, i Gävle. Där fick jag efter något år ett registerutdrag och såg att min grad faktiskt var fänrik sedan 1998 och jag fick även ett formellt beslut om att jag förordnades som fänrik och marint stridsledningsbefäl. Då blev det dock beslutat att det marina stridsledningsförbandet skulle avvecklas och jag blev signalist i en insatskompaniledning i Dalarna så det kändes inte rätt tillfälle att byta gradbeteckningar. Under åren som stabs-/sambandsgruppchef hade jag kvar gradbeteckningarna för min grad från Flottan (motsvarar idag 1. sergeant).

Ifjol gick jag alltså en 10 veckors befattningsutbildning till granatkastarsoldat och då tyckte plutonchefen att jag inte skulle bära gradbeteckningar så under utbildningen, och även på övningarna efteråt, har jag haft gradbeteckning för menig. Något jag märkte då var att man blir behandlad annorlunda när möter nya människor och har gradbeteckningar som menig (jämfört med 1. sergeant). När jag inför Aurora 17 fick beskedet att jag skulle öva som eldledningsgruppchef, och samöva med andra förband, bestämde jag mig för att sy på fänriksgradbeteckningen vilket jag också tror underlättade samverkan med det gotländska insatskompaniet.

När man på det här sättet hoppar fram och tillbaka i befattningarna så förlorar graderna mycket av sin betydelse för motivationen. (Det har under åren även varit olika bud om ifall man ska bära gradbeteckning enligt grad eller enligt befattning.) Samtidigt har nu mina yngre kamrater från granatkastarutbildningen börjat få nya grader. Någon har till och med hunnit vara gruppchef i ett år och blivit befordrad till sergeant. För dem är det viktigt att man följer reglerna för befordran och det var positivt att se att detta nu börjar fungera.

onsdag 4 oktober 2017

Aurora 17 - på en annan del av ön

Medan vi deltog i försvarsmaktsövningen som övad trupp så var våra kollegor i 17. hemvärnsbataljonen/Dalabataljonen på Gotland för en skarp bevakningsuppgift. När intresseförfrågan gick ut till bataljonen i våras fick man inte veta mer än så men under övningen visade det sig att det handlade om bevakningsuppgifter inom ramen för värdlandsstödet. Ett amerikanskt arméflygförband (ur 12th CAB) baserade på den gamla flygbasen vid Bunge och 17. hemvärnsbataljonen var alltså med och skötte bevakningen tillsammans med Luftstridsskolan. Bataljonen verkar ha löst uppgiften på bästa sätt och i sociala medier har det dykt upp många bilder på helikoptrar vilket tyder på att det var en både intressant och lärorikt uppgift.

Det är intressant på flera sätt att hemvärnet får sådana här skarpa uppgifter i fred. Hemvärnspersonalen är inte skyldiga att tjänstgöra om inte regeringen beslutat om hemvärnsberedskap och det har kommit förslag om lagändringar för att det ska vara lättare att nyttja hemvärnsförband i fred. Jag tror inte att det är rätt väg att gå, inkallelser för att lösa uppgifter i fred tror jag riskerar att många skulle sluta i hemvärnet, och nu ser vi att det går att göra detta inom ramen för nuvarande lagstiftning med frivillig personal. Att Dalabataljonen kan lösa skarpa uppgifter i fred, utan att förbandet egentligen är aktiverat, visar också att det inte är någon tvekan om att vi kan lösa våra uppgifter i ett skarpt läge.

400 dalasoldater i den största militärövningen på 20 år (SVT)
12th CAB in Sweden for Aurora 17

tisdag 3 oktober 2017

Aurora 17 - MP inte alltid soldatens bästa vän


Utvärdering på Gotlandsfärjan
 Den avslutande delen i vårt deltagande i Aurora 17 var återtransporten till Dalarna. Vi passade på att utvärdera övningen på färjan tillbaka och alla var mycket nöjda med övningen. Hade vi haft utvärderingen på kvällen hade det nog påverkat utvärderingen för då var humöret inte på topp. I korthet råkade vi på vägen hem ut för de oplanerade förseningar och friktioner som det fanns marginaler för på vägen till Gotland, då allt istället flöt på bra. Bland annat skulle vi lämna fordon och materiel på Livgardet inför förevisningen på Gärdet vilket tog tid.

När man är på längre fordonsmarscher hinner man diskutera många frågor, inom och utom tjänsten. En fråga jag tog upp till diskussion var varför MP, och då syftar jag inte på mitt parti utan på militärpolisen, ibland verkar ha ett dåligt rykte. Själv träffade jag aldrig någon militärpolis under min grundutbildning och det är först under de senaste fem åren när hemvärnet fått nya uppgifter som jag har kommit i kontakt med militärpoliser och då har de bara varit kompetenta och bra att ha att göra med. En i gruppen hade gjort utlandstjänst och kunde då berättade om möten med en militärpolis med riktig översittarattityd.

Några timmar senare träffar vi så på en militärpolis som fick mig att förstå vad som kan ge militärpoliser dåligt rykte. Vi hade en transportorder där marschvägen var angiven och precis som under vägen ner skulle vi ersätta drivmedel vid Ledningsregementet. Det hade inte varit några problem på väg till Gotland men nu meddelade en militärpolis i vakten att vi inte fick komma in på området. Både chefen för vår transportenhet och äldste chef försökte förklara att vi hade order att drivmedelsersätta men det var till ingen nytta. När vi bara hade hemvärnslegitimation från Dalregementsgruppen var vi inte välkomna, och ingen av oss hade "riktig militärlegitimation".

Att på det här sättet bli behandlad som ett andra rangens förband var helt normalt när jag började i Hemvärnet på 90-talet men jag trodde att Försvarsmaktens personal kommit längre än så 2017. Hemvärnet levererar snabbt gripbara krigsförband och vi hade precis visat att vi klarat av att lösa de uppgifter vi fått under denna övning och då är det riktigt trist att detta mötet med en militärpolis i Enköping var det intryck från övningen jag hade med mig hem.

måndag 2 oktober 2017

Aurora 17 - eldsignalering bryter

Under ett moment när vi övade med den gotländska insatsplutonen fick vi problem med vår datasignalering. Normalt sker all eldtillstånds- och eldsignalering på data men här inledde skjutledaren ett målspel när vi inte hade samband på data med granatkastarplutonen. Eldsignaleringen måste fram så därför ropade jag upp den andra eldledningsgruppen på kompaniets taktiska talnät och signalerade via den till granatkastarplutonen. Eldkommandot gick fram och när det var dags för att reglera elden kunde min signalist ta över signaleringen.

Jag har gått många sambandsutbildningar genom åren och då fått lära mig att olika meddelanden har olika företrädesrätt och att eldsignalering går före stridssignalering. När jag nu själv använde "Eldsignalering bryter" så var det dock första gången jag var med om det i praktiken. Efter övningsmomentet så hade vi en gemensam utvärdering och jag tänkte inte att våra tillfälliga datasambandsproblem var av något större intresse för gotlänningarna. Deras förbandsinstruktör tog då upp tråden så att vi fick förklara vad som hänt. Genom att alla såg eldstöten i målterrängen så tror jag att det blev väldigt tydligt varför eldsignalering har högre företrädesrätt. Resten av övningen höll  vi oss till vårt eget datanät vilket givetvis är att föredra.